Dubbla budskap från Hassle

Dubbla budskap från Hassle

Jag har lite svårt att greppa Erik Hassles konsert på Safiren igår kväll. Han och hans band ger faktiskt ifrån sig dubbla budskap, där finns både en stor spelglädje men också en viss trötthet, en mättnad.

Bakgrunden till Erik Hassles sällsynta konsertbesök hemma i Katrineholm var att Hotell Statt firade tioårsjubileum, trots att Stadshotellet i Katrineholm funnits sedan tidigt 1900-tal. Firandet var inte heller förlagt till Statt utan Safiren. Logiken i detta lägger jag mig inte i. Men som huvudattraktion hade arrangören trevligt nog lyckats locka hem stans store popson Erik Hassle. Första gången den forne Bie-bon uppträder hemma efter sitt genombrott.

Själva konserten är ganska kort, runt 40 minuter, och även om Safiren är välfylld så verkar en ganska stor andel av besökarna vara där främst för festen och själva händelsen – inte för njuta av levande musik. Nåja, golvet framför scenen fylls på hyggligt halvtimmen före midnatt när Erik Hassle med band går på. En del vänner och fans verkar till och med kunna låtarna från debutalbumet "Hassle".

Låtarna ja, de är ett litet problem. Åtminstone för mig. De är väldigt, väldigt snälla och slickade popsånger. Förutsägbara. Massproducerade. Gjorda för att endera bli radiohits eller likna de Hassle-låtar som redan blivit hits. Så även om bandet Erik Hassle har med sig – med den skickliga pianisten och sångerskan Birgit Bidder i spetsen – visar sig vara synnerligen samspelt och ha en inneboende spelglädje i sig är det som att materialet inte riktigt tillåter vare sig Erik Hassle själv eller hans medmusiker att blomma ut riktigt.

Det som framförs under spelningen är låtar från skivan med dess inledningssår "Bump In The Road" först ut och "The Thanks I Get" som avslutning, förstås med "Don't Bring Flowers" och "Hurtful" under resans gång. Inget extranummer ges. Lite märkligt, så entusiastisk är allt publiken att den är värd ett sådant även om det märks att Safiren-besökarna inte är världens mest konsertvana.

En ny låt spelas också under kvällen. I samma stil som de på skivan, och jag förstår att Erik Hassle kommer att hålla fast vid sitt framgångskoncept ett tag till. Men jag hoppas verkligen att han och bandet så småningom får sånger med mer tuggmotstånd och substans i att framföra. För trots kvintettens tydliga spelskicklighet och glädje, så kan jag tänka mig att de spelar sönder den här typen av lättsmälta låtar väldigt snabbt. Därav de små tecken på slentrian som sänker helhetsintrycket en smula.

Urban Århammar

Hem