En lugn stund mitt i kulturveckan
KATRINEHOLM | I publiken | Musik | Kulturskolans kafé 16.27 | Ängeln | 3 juni 2010
Så kan kultur också vara, som Kulturskolans återkommande kulturkafé kallat 16.27. En anspråkslös värdehöjare av vardagen.
Mitt i Kulturskolans vecka hittade jag igår eftermiddag en lugn punkt i programmet att sitta ner och vila till. Det var det återkommande kulturkafét i Ängeln, kallat 16.27 efter dess starttid. Den här gången bestod hela programmet av musicerande elever, ungefär hälften på klaviatur och hälften på gitarr.
Nu är ju Ängeln ett kulturhus, men jag gillar idén att låta kulturen finnas med i vardagen på ett helt annat sätt än den får möjlighet att göra idag. På ett så anspråkslöst sätt som 16.27-kaféet. Här spelar alltså en rad talangfulla elever upp på golvet precis intill det ordinarie kaféets glassfrys.
Självklart ligger mycket arbete och övning bakom varje framträdande. Säkert är flera av eleverna väldigt nervösa också, det skulle jag vara. Men det blir ändå inte riktigt lika laddat som på en stor scen med folk som sitter och sorlar förväntansfullt i salongen. Kultur kan också vara så självklart som den lilla tjej som går fram, sätter sig vid klaviaturen och river av "Oh! Susanna" för att sedan snabbt återvända till sin glassbägare.
Det skulle egentligen kunna vara på vilken arbetsplats som helst. Det borde kanske vara på vilken arbetsplats som helst. Jag tror att vi alla skulle må bra av att få in mer kultur i vardagen. En stunds musikunderhållning skulle höja värdet på vilken slö tisdag som helst.
Därmed inte sagt att jag vill ha bort de stora evenemangen som man även som publik klär upp sig och blir lite lätt nervös inför. De behövs också. Men om kultur enbart ska bestå av det där extravaganta blir den också marginaliserad, något udda, något som är lätt att avfärda. Nej, in med kulturen i vardagen. Där måste den också få plats, precis som Kulturskolan bevisar med sin 16.27-verksamhet.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning 2010