Hellsingland Underground fyrade
av sydnorrländsk rock på torget

KATRINEHOLM | I publiken | Musik | Hellsingland Underground | Stortorget | 14 augusti 2010

Sydstatsrock från Hälsingland går hem i Katrineholm. I alla fall under Katrineholmsveckan. Det bevisades när Hellsingland Underground gjorde en lång och uppskattad spelning på Stortorget igår kväll.

Tänk att Hjälmarens Tidning-redaktionen diskuterade att inte bevaka Hellsingland Undergrounds spelning i konserttältet på Stortorget. Det hade varit ett misstag, för konserten igår kväll var en synnerligen positiv överraskning. Både vad det gäller bandets insats och kanske allra mest publikens. Resonemanget gick så att det ju är Katrineholmsveckan och folk vill väl inte höra gubbrock – även om den svänger – när de dricker och umgås. Men Katrineholm är tydligen moget för sydstatsrock-liknande musik skapad i södra Norrland. I alla fall en del av Katrineholm, en överraskande stor del av besökarna i öl- och restaurangtältet.

God draghjälp hade Hellsingland Underground av att bandets två katrineholmare, gitarristerna Mats Olsson och Peter Henriksson, dragit ihop en skara anhängare raderna närmast scenen. De hängivna där gjorde att resten av publiken lättare drogs med i partystämningen under den runt 90 minuter långa konserten. Låtarna som framfördes hämtades från Hellsingland Undergrounds båda album, debuten från 2008 och "Madness & Grace" från i våras. Låtar där sångaren, munspelaren och centralgestalten Charlie Granberg från Ljusdal visar sig vara en rock'n'roll-kompositör av klass. En glad prick verkar han också vara. Speciellt när han lite förvånat konstaterade att folk verkade gilla hans band.

I övrigt består detta band av basisten Martin Karlsson, trumslagaren Patrik Jansson och pianovikarien för kvällen Henning Axelsson. Jansson verkade också inspireras av publikens respons och tog sig till och med att ägna sig åt ett kortare trumsolo, medan Axelsson fick briljera flera gånger och dessutom stod för det enda kompet när Granberg vågade sig på att framföra balladen "Short Time In The Sun" mitt i värsta partystöket. Det fungerade faktiskt också, även om publiken under den delen av konserten tunnades ut något när vissa tog chansen att ta en runda in i öltältet.

Sedan har vi då den lokala gitarrduon Mats Olsson och Peter Henriksson. Att de två har något speciellt gemensamt märktes snart nog. Från början flankerade de Granberg, men Henriksson sökte sig alltsom oftast ut till Olssons kant där de rygg mot rygg som två gamla revolvermän i den vilda västern fyrade av sina gitarrer gång på gång utan att ammunitionen eller energin mattades av alls under den långa spelningen. När de sedan fick helt fritt utrymme i den instrumentala "Ljusnan Riverside Jam" gick elektriciteten mellan deras gitarrer upp i rena "Brokeback Mountain"-nivåer. Skämt åsido, de må vara goda gitarrister var och en för sig men det är kombinationen Olsson/Henriksson som verkligen får det att spraka.

Plus kombinationen Hellsingland Underground/publiken. För det absolut mest avgörande för att Hellsingland Underground lyckades nå upp till sådana höjder och sprida sådan spelglädje under en och en halv timme som sextetten gjorde var förstås att publiken tog emot gänget med öppna armar. En applåd till katrineholmarna för det och hoppas det blir en vana, både att publiken är så välkomnande och att krogarna bokar bra originalgrupper, inte bara coverband.

Urban Århammar

Hem

© Hjälmarens Tidning 2010