Författarens jobb är att gå på tvärs

Författarens jobb
är att gå på tvärs

Att hitta andra perspektiv och komplicera diskussionen. Det är författarens roll enligt Bengt Ohlsson, som igår kväll besökte Ängeln för ett litterärt kafé.

När författaren Bengt Ohlsson väl satt sig tillrätta och greppat den lilla mikrofonen i det så kallade hörnet i Kulturhuset Ängeln igår kväll berättade han att han skulle tala om sin nya bok "Kolka" i ungefär en kvart och sedan släppa ordet fritt för frågor. 45 minuter senare tittar han förvånat på klockan efter att ha gjort en ingående resa i sitt eget författarskap och ger slutligen plats för en rad intressanta frågor från en både lyssnande och initierad publik.

Det märks att Bengt Ohlsson är van att vara ute och prata om sitt författarskap, och han verkar också tycka om det. Han tar upp många intressanta spörsmål redan innan de ställs av publiken. Om inspiration, om arbetsmetoder, om hur man vet när en idé håller för en roman. Glädjande nog för alla som skriver förklarar Ohlsson att det inte är ovanligt att även han – som ändå är en både framgångsrik och rutinerad författare – tvingas inse efter många timmars arbete att den där idén som han trodde så helhjärtat på aldrig riktigt lyfte.

Bengt Ohlsson menar att man måste gå efter en "inre slagruta" och känna vad som kan bli något, men att man får acceptera att slagrutan ibland visar fel även om ögonblicket när man inser detta är fruktansvärt. Han berättar också att han som författare inte är en "lustmänniska" utan en "pliktmänniska" – att han sätter en kvot för hur mycket han ska skriva om dagen och tvingar sig att göra det. Vidare är han en kronologisk författare, han skriver berättelsen från början till slut och går under skrivprocessen bara tillbaks till det han skrev dagen före, allt för att behålla tron på berättelsen.

Just den senaste romanen "Kolka" beskriver han som den roligaste av alla att skriva. Han valde att skriva den helt på engelska och befriades av att tvingas till en ungefärlighet i språket, av att ha färre verktyg att arbeta med. För ändå märkte han att det fanns något kvar som var hans eget berättande. "Kolka" översattes senare till svenska, men eventuellt kommer den obearbetade engelska varianten som bonus i pocketutgåvan.

På frågan om det inte är svårt att komma in och skildra världen från romanfigurernas synvinkel, som kvinnoporträttet i "Hennes mjukaste röst" eller den gamle mannen i "Gregorius", svarar Ohlsson att det faller sig naturligt när skrivandet väl tar fart för då är han ju redan inne i dem. Då spelar det ingen roll om det är en kvinna eller en gammal man han delar röst med. Följdfrågan om det inte är svårt att lämna romangestalterna när boken är färdig besvarar Bengt Ohlsson med att han brukar fuska genom att snabbt kasta sig över nästa projekt.

"Kolka" innehåller en klassresa i flera plan och Bengt Ohlsson har där valt att skildra överklassen på ett sätt som går emot klichébilden av en stel och frostig grupp människor. Om man ska se litteraturen som en samhällsnyttig verksamhet är det just där författarens viktigaste jobb ligger menar han, i att vända på perspektiven, gå på tvärs och komplicera diskussionen. Att undersöka de där sidorna inom oss som vi inte vill kännas vid.

Han tar upp Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" som typexemplet på den författarrollen. De flesta tycker att det är fel att döda, men i mötet med Söderbergs Gregorius tvingas läsaren konfrontera sina egna gränser för var den åsikten börjar svaja. Att Ohlsson själv vände på perspektivet och skrev Gregorius historia är med andra helt logiskt enligt den syn på litteraturen som han delade med sig av den här kvällen i Ängeln.

Urban Århammar

Hem