Skicklig Zelmani tystade grabbarna
KATRINEHOLM | I publiken | Musik | Sophie Zelmani | Othello | Vecka 40, 1995
En liten svensk stad med få ställen att gå till på veckans stora festafton – lördagkväll. Inte så konstigt då att de flesta inte brydde sig särskilt mycket om den väna lilla kvinnan som tog plats på scenen i hörnet av dansgolvet och avbröt discodunket.
Karlar (antagligen ung- men inte så unga) i rutig skjorta och/eller väst trängde sig fram till scenkanten när de upptäckte att det var en kvinnlig uppenbarelse som framträdde där. Men de värsta grabbfasonerna uteblev – det passar sig liksom inte att gapa och skräna till Sophie Zelmanis musik. Det fattade till och med de mest onyktra, vilket tyder på en viss skärpa i låtmaterialet.
Att Sophie Zelmani är ovan vid att uppträda inför publik märktes, men inte så farligt. Bandet med superproffs som Lasse Halapi och "Texas" Johansson gav henne perfekt understöd utan att någonsin vara i närheten av att ta över föreställningen. En show som i sin tur inte innehöll några krusiduller. Zelmani framförde de fina bitarna från debutskivan, en ny sång och en Lennon-cover. Anspråkslöst men skickligt.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning/Popöga 1995