Katrineholms marknad
lagom tillbakadragen
KATRINEHOLM | I publiken | Samhälle | Katrineholms marknad | 15 maj 2010
Katrineholms marknad är inte så påträngande. Man kan gå torget och Köpmangatan upp. Och tillbaks. Sedan är det bra.
Jag gillar det anspråkslösa med Katrineholms marknad. Den är lagom. Tillbakadragen. Inte så påträngande som större marknader. Tänk Kivik. Tänk Kopparberg. Tänk Hindersmässan i Örebro. Eller tänk Malmamarken. De är så stora att besöker man dem känner man att man nästan måste handla med sig något hutlöst dyrt. Eller äta någon läskig maträtt. Bara för att. Det blir en press.
Katrineholms marknad är så mycket enklare. Även om knallarna kanske inte blir glada så är det som att dess anspråkslösa inramning gör att det är möjligt att bara gå torget och Köpmangatan upp. Och tillbaks. För att sedan tänka att "Jaha, det var det" och gå hem. Sympatiskt.
Den är ändå tillräckligt marknadsaktig för att man ska få med sig en viss känsla hem.
Plus den där mycket speciella doftblandningen av langos, munkar, vildsvinskebab, någon osande våffla och några fler obestämbara lukter från så kallade maträtter som man annat än på marknad – och möjligtvis festival – aldrig skulle komma på tanken att stoppa i sig. Det hör till, och på Katrineholms marknad kan man lätt smita undan om det blir för kväljande.
Årets upplaga såg ut att bli ganska sur, mulen och trist men det sken upp på lördagen och blev riktigt fint. Sommarvarmt. Det halvskabbiga tivolit skränade på där på parkeringen som ett första träningspass inför de riktiga semesterutflykterna till Liseberg och Gröna Lund. Som det ska vara. Det hör till.
Restaurangtältet stod där uppslaget på torget. Lite vid sidan av. Årets partyband var 3CB, Edwinz, No Core och Long Leg Jansson. Ungefär samma partyband som alltid när ett tält med scen sätts upp på torget. Det hör till. Annars går restaurangtältet i samma stil som resten av marknaden. Det finns där om man skulle vilja gå in där och öka partypulsen. Och vill man inte så är det inte mer med det. Sympatiskt var ordet. Anspråklöst var ordet. Lagom var ordet.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning 2010