En popbubbla som lättade på trycket
Musik | Örebro | Ebbot och Magnus Carlson bjöd på fest | 25 juli 2011
Hög stämning från det att den första gösfilén serverades till att det sista vinglaset stjälptes ut över långbordens storblommiga dukar. Absolut fullt på Vinöns Värdshus. En musikkunnig och festsugen publik. Vänlig stämning. Två av landets bästa sångare inom populärmusik. Skickliga medmusikanter. Starka låtar från 60-talet och framåt som ändå inte var alltför uttjatade. Dans och allsång. Nämnde jag god stämning? Avslutningen på Magnus Carlson och Ebbot Lundbergs gemensamma sommarturné i lördags kan inte kallas något annat än succé.
Men det mörka först. Som några pophistoriskt bevandrade sörmlänningar i publiken noterade kan man diskutera lämpligheten i att framföra Boomtown Rats "I Don't Like Mondays" dagen efter massakern på Utøya. Men jag tror inte att de som ställde sig och sjöng med tänkte på texten, utan de hängde bara på i en låt de kände igen. Även popkompositörer som Bob Geldof ska förstås få beskriva vansinnesdåd, för vi kan ju inte bara stänga världen ute från vår lilla popbubbla. Vi måste försöka begripa ondskefulla handlingar för att i möjligaste mån kunna hindra att de upprepas. Om den förståelsen kan underlättas något lite via popsånger så får den väl göra det. Även den här kvällen.
Nåja, konserten på Vinön kändes ändå lite som en bubbla. Här i sommaridyllen var ondskan långt borta och bara fest och glädje närvarande. Sådana bubblor kan också behövas för att lätta på trycket. Magnus Carlson och Ebbot hotade/lovade att spela i tre timmar och det gjorde de i stort sett också. Till att börja med drog de ut på tiden till den obligatoriska pausen, spelade en, två, fem, sex låtar extra. Sedan var pausen nog en av de kortaste i värdshuskonserternas historia. De kunde helt enkelt inte hålla sig borta från scenen, utan drog igång snart igen.
Med skickliga musiker som Martin Schaub (keyboard, dragspel, gitarr) och barfotamannen Tommy Sahlin (gitarr) kan man förstå det. Det gäller att ta vara på tillfällena när man får spela bra musik med bra musiker inför en uppskattande publik. Framåt kvällningen hoppade också örebroaren Niclas Ekholm in som gäst på percussion. Ebbot Lundberg och Magnus Carlson turades om att sjunga sina favoritlåtar samt en och annan önskning. På min lapp där jag försökte hänga med i svängarna har jag ett 30-tal titlar och då har jag ändå inte antecknat alla de extralåtar som främst Ebbot vävde in mitt i låtarna eller avslutningen som var rena potpurriet.
Där fanns Beatles, Doors, Neil Young, Bowie men även Nick Cave, Verve, Smiths – även om bara en liten del av allsångspubliken hängde på i "There Is A Light That Never Goes Out". Dessutom Korgis "Everybody's Got To Learn Sometime", Ted Gärdestad, Nine Inch Nails, Bröderna Lindgrens Bolibompa-hit "En Flugas Väg" och mycket, mycket, mycket mer. Det enda jag kan tänka mig att publiken saknade var fler egna låtar ur de två sångarnas karriärer. En "Instant Repeater '99" och en "Broken Promise Land" gav mersmak. Men det blir nog fler chanser för jag är ganska säker på att även Ebbot och Magnus Carlson fick mersmak och kommer tillbaks till Vinön. Kanske tillsammans, kanske i andra konstellationer.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning 2011