Ut ur dimman med Jennifer Brown
Musik | Örebro | Skönsång och syrsor på Vinöns Värdshus | 31 juli 2011
Det var ännu en het julikväll och grilldimman låg tät längs Hjälmarens södra strand. Den kvalmiga doften av bränt kött på fastlandet lär dock ha lättat när Jennifer Browns klara stämma svepte ut över sjön från Vinöns Värdshus under inledande "Alive" vid hennes konsert igår kväll. Med en gitarrist och en pianist som komp bjöd Brown på låtar från hela sin snart 20-åriga karriär. "Heaven Come Down", "In My Garden", "When To Hold On", "Tuesday Afternoon", "Two In The Morning", "Weak" – ja, i stort sett alla hennes gamla singlar framfördes. Dessutom senare melodier som "Never Giving Up On Love" och "Out Of The Ashes". Lägg till ett par Nina Simone-melodier, Fleetwood Macs "Go Your Own Way" samt "Beast Of Burden" som extranummer så har du en helkväll uppdelad i två set.
Bonus var syrsornas starka sång runtomkring värdshuset, en sång som verkligen berättade att nu är juli snart slut och det gäller att se till att njuta av de sommardagar som återstår. Det gjorde även publikens agerande. En del av publiken, som av någon anledning hade valt att ha olika nyanser av skärt som klädkod, drog igång festen ordentligt. Först med någorlunda taktfast klappande. Sedan med en rad obestämbara danser i bordsraderna, dans som sedan förflyttades till sidan av scenen där den förvandlades till ett mer allmänt hoppande och tjoande. Fortfarande faktiskt hyfsat taktfast. Det uppstod också långdans à la grisfest längs borden på värdshuset.
Allt egentligen synnerligen töntigt men samtidigt otroligt härligt. Jennifer Browns reaktion på långdansen kan sammanfatta det hela. Hon hade visserligen lite svårt att hålla sig för skratt men strålade samtidigt. Det är klart att det inspirerar när folk reagerar och ser till att ha roligt till musiken och inte bara sitter och glor. Så när det skära gänget önskade sig en repris på "Mr Running Man" som andra extranummer ställde hon förstås upp utan tvekan, med skönsång och en avskedshälsning att aldrig sluta tro på kärleken.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning 2011