Robert Wells tinade upp Vingåker

Robert Wells tinade upp Vingåker

De bistra januarivindarna hölls utanför kyrkan när Robert Wells, Sofia Källgren och Lars Risberg värmde upp publiken med en tekniskt briljant konsert.

Det långa håret var på plats. Likaså karisman som trängt ut genom tv-rutan ett flertal gånger. Kanske är det så att det är den typen av kändisskap som krävs för att fylla de ödsliga kyrkorna. Fullt var det i alla fall i Västra Vingåkers kyrka i går kväll när den från tv kända sångerskan Sofia Källgren lyste upp den stora salen. Ja, med sig hade hon visst en pianist också. Robert Wells tror jag att han kallade sig.

Skämt åsido så lockar förstås Robert Wells storpublik på de flesta platser han uppträder. Nu när det härligt galna projektet att bygga en gigantisk arena i det gamla kalkbrottet åt honom att uppträda i verkar ha stannat av, så tog istället drygt 700 personer chansen att lösa biljett till konserten i Västra Vingåkers kyrka igår kväll.

Någon Jan Johansson förväntar sig väl ingen att Robert Wells ska bli, men han inledde konserten med en riktigt fin version av "Visa Från Rättvik". Sedan följde ett pärlband melodier, med eller utan sång, inom diverse olika genrer som just folkmusik, filmmusik, klassiskt, jazz, musikal och förstås en och annan boogie. Ett par jullåtar vävdes också in i programmet, för att vi nu ska kunna gå vidare utan den typen av säsongsbetonad musik. Kunna "släppa den", som Sofia Källgren uttryckte det.

Wells mångårige medmusikant, basisten Lars Risberg, fick också agera sångsolist. Hans insats i Elton Johns "Candle In The wind" gillades storligen av Vingåkerspubliken. Vissa buttra kritiker skulle nog mumla om att Sofia Källgren stundtals ägnat sig åt låtmaterial som är under hennes talangs värdighet. Men igår var de sånger hon sjöng väl anpassade till hennes höga, klara stämma. Hon lyste verkligen upp den nästan läskigt stora kyrkan, och bjöd också till ordentligt med några lätt självironiska anekdoter från hennes och Wells många resor till Kina.

Wells själv slog till och övade snabbt upp en kör av den stora Vingåkerspubliken. Publiken svarade på uppropet och tog sig an uppgiften på det där typiska, lite reserverade men ändå hängivna, sättet som västsörmlänningar brukar kunna göra. Två extranummer lyckades den uppvärmda publiken locka fram ur trion, och när "The Phantom Of The Opera" tonat ut var det en mycket nöjd skara som vandrade ut stärkta i januarikvällens bistra vindar över Vingåkersslätten.

Det gjorde de tappra 700 rätt i, Robert Wells, Sofia Källgren och Lars Risberg bjöd på en tekniskt fulländad konsert. En storslagen tillställning, trots den sparsmakade instrumenteringen. Att den för musik annars så avgörande blueskänslan helt lämnades utanför portarna i går, till och med i jazzlåtarna som framfördes, tror jag att ingen egentligen reagerade på. Det var faktiskt befriande att få gömma sig undan de blå känslorna för en kväll. "Blues" är ju något som världens kyrkor annars både åsamkat och drabbats av i överflöd.

Urban Århammar

Hem