Tajt samspel av Dahlkvistkvartetten

Tajt samspel av Dahlkvistkvartetten

Med tre syskon i sättningen är det inte konstigt att samspelet var ett framträdande drag vid stråkgruppen Dahlkvistkvartettens konsert på Säfstaholms slott i måndags.

En riktigt fin sommarafton är det svårt att koppla samman musikrummet på Säfstaholms slott med riktigt pampig och uppklädd musik. De många solvättande fönstren gör att man gärna knäpper upp både en och två knappar i skjortan när man går på sommarkonserterna.

Först ut i årets program var stråkkvartetten Dahlkvistkvartetten i måndags kväll, just en sådan solig högsommarafton. De fyra unga musikanterna kunde förstås inte förutspå vädret när de satte ihop sin konsert men hade gjort det lyckade valet att inleda med ett lätt anarkistiskt verk.

Den så kallade "Dissonanskvartetten" av Mozart stärkte den antagligen förenklade bild vi fått av kompositören via filmer och myter som en gränstänjare. Kvartettens fyra satser innehåller både lättsamt somriga passager där violinerna flyger lätt som svalor och cellon svarar som en svan vaktande sina dunbollar till ungar och lite mörkare, mer jagande avdelningar.

llt framfört mycket tajt av den unga gruppen. Att Dahlkvistkvartetten innehåller tre syskon – Hanna, Kersti och Jon – märks på att de bara behöver små ögonkast mot sin försteviolinist Bartosz Cajler och varandra för att hålla det näst intill perfekta samspelet vid liv.

Den andra kvartetten i programmet var något så speciellt som ett nutida svenskt verk av Anders Eliasson, "Quartetto d'archi". En kvartett med lite sommarblöta inslag i form av regndroppsplockande fingrar på strängar samt en lugn avslutande sats, som en långsam promenad i den syresatta luften efter ett stilla sommarregn.

Efter pausen avslutade gruppen konserten med ett verk av en kompositör som fler än vanligt tar sig an just i år när det har gått exakt 200 år sedan han föddes. Dahlkvistkvartetten presenterade en av de få stråkkvartetter som Robert Schumann komponerade. En harmonisk och ändå sprittande komposition som också fick lite ackompanjemang av Vingåkers eget ljudliga kännetecken genom de nu öppna fönstren till musikrummet – alltså det mopedknatter som aldrig tycks försvinna från orten.

Nu gjorde de extraljuden inte så mycket, utan hjälpte snarare till att göra konserten ledigare. Dahlkvistkvartettens framträdande blev i vilket fall som helst en fin start för sommarmusiken där de fyra musikerna visade upp både teknisk skicklighet och ett samspel av hög klass.

Urban Århammar

Hem