En scen i en park räcker långt

VINGÅKER | I publiken | Musik | Högsjötrallen | Kvarnängsparken, Högsjö | 2 juli 2010
Medverkande: Teachers Blended, Byledraget, Lisa Hellmark & Ros-Anne Wennström, Bodil Westin, Saras Änglar

En livgivare i en liten ort. Så kan en fin scen i en park fungera om den fylls med framträdanden och bänkarna framför den fylls med publik. Som i Högsjö den här kvällen.

Högsjötrallen innehåller allt det som en allsångskväll ska innehålla. Scenframträdanden från unga och något mer mogna artister. Lite lotterier, lite kaffe, lite armkrok, lite dans och mycket musik.

Trots att blommorna i Kvarnängsparkens midsommarstång vissnat sedan förra fredagen är uppslutningen god bland Högsjöborna även denna helgafton. Några har valt bänkarna framför scenen, andra picknickfiltar i gräset.

Rullatorer och barnvagnar parkeras intill varandra. Så som det ska vara när ett arrangemang som lyckas med något så fint som att locka flera olika generationer genomförs. Åldrarna är blandade även på scenen. Där finns Byledraget med sina dragspel lite blygt placerade bakom husbandet – trion Teachers Blended från Karlskoga. Där finns både etablerade Högsjöartister som sångsolisten Bodil Westin och yngre talanger.

De yngre talangerna är trumpetaren Lisa Hellmark och cellisten Ros-Anne Wennström som tillsammans framför "Det Var En Lördagsafton" vilken följs av "Ain't She Sweet" med Lisa solo. Ett gäng danskillar från Örebro får också representera den yngre generationen i sina spartanska dräkter. Kanske borde Högsjö Bollklubb försöka värva dessa gossar. Med så käcka cheerleaders borde det gå att väcka liv i föreningens tidigare så framgångsrika damlag.

Lotterna går också åt ring efter ring. Men mest handlar Högsjötrallen om samvaro och om att ge sig hän åt allsång tillsammans. Ett speciellt upptryckt sånghäfte delas ut och ger stöd om texterna till klassiker som "Dans PÅ Sunnanö" och "Drömmen Om Elin" fallit ur minnet.

Lite volymstarkare trodde jag nog att Kvarnängsparkens besökare skulle vara, men till "Turistens Klagan" hakar man i alla fall ihop i armkrok i bänkraderna och gungar med. De rytmburkar som delas ut till Hep Stars gamla swahili-hit "Malaika" används också flitigt. Medan kaffetermosarna och bullarna dukas fram på borden inför pausen så arbetas publikens aptit upp med lite basal gymnastik i "Fader Abraham".

Högsjötrallen är inte så märkvärdig, hit kommer nog ingen Carola eller ens en Lasse Berghagen. Men de här kvällarna är nog så viktiga för våra småorter. Utan sådana här glädjeämnen och samlingspunkter riskerar de att bli ganska lika metropolernas sovstäder där var och en pysslar med sitt och aldrig lär känna grannen.

Så har det Högsjö jag känner till aldrig varit, och även om det kanske blir så att fler måste pendla till sina jobb så hoppas jag verkligen att det aldrig blir det heller utan behåller sin karaktär där Högsjötrallen är en liten men ack så viktig ingrediens.

Urban Århammar

Hem

© Hjälmarens Tidning 2010