Två delar goda råd - en del moralpanik vid nätföreläsning

Två delar goda råd – en del
moralpanik vid nätföreläsning

Niclas Ottosson kom inte med några nyheter när han talade om digitala kränkningar ikväll. Föreläsningen innehöll två delar goda, självklara råd om mänskliga relationer och kommunikation samt som krydda en del moralpanik när det gäller fenomenet internet.

Niclas Ottosson påpekade själv flera gånger att internet och mobiltelefoni i grunden är goda kommunikationssätt men att det finns nackdelar, och det var just dessa han fokuserade på i sin föreläsning om digitala kränkningar ikväll. Det var också en basal, grundläggande föreläsning som riktade sig till alla typer av vuxna, även sådana som inte har så stor erfarenhet av vad som finns på webben. Därför ägnades mycket tid inledningsvis åt att förklara hur chattar och communities fungerar. Publiken i Vidåkersaulan var relativt stor, men verkade främst bestå av lärare. Föräldrarna var förhoppningsvis hemma och umgicks med sina barn, vilket förstås är viktigare för deras utveckling än att man går och lyssnar på en föreläsning om vilka faror som finns på nätet.

Mycket av det Ottosson tog upp som nackdelar på nätet var egentligen inte något som varken är nytt eller ens speciellt för webben. Det handlar om att lära barn – och vuxna – att behandla varandra respektfullt, att som förälder och/eller lärare vara nyfiken på vad barnen är intresserade av och ägna tid åt att samtala med barnen om vad som är rätt och fel. Att få dem att tänka efter före vad konsekvenserna kan bli av att man säger eller skriver något elakt eller sprider en avslöjande bild. Men det finns ju en viss moralpanik kring just internet, och jag har förståelse för att Niclas Ottosson använder den som krydda. Hans föreläsning är ju trots allt en kommersiell produkt som han måste sälja in till köpare.

Några av de saker han menar att det digitala samhället kan förstärka när det gäller kränkningar människor emellan är tillgängligheten, snabbheten och spridningskraften. Nästan alla barn och vuxna har idag tillgång till mobiler med kamerafunktion som kan användas till att ta och sprida kränkande bilder med. Nästan alla har tillgång till internet där det dels går väldigt snabbt att sprida kränkande material, där det materialet teoretiskt kan nå väldigt många och där det kan vara väldigt svårt att få bort exempelvis avslöjande bilder eftersom de kan kopieras och sparas så enkelt.

Niclas Ottosson menade också att det kan vara mycket lättare att häva ur sig grova uttalanden på nätet när man kan det göra det anonymt och inte behöver se den man kommenterar i ögonen. Att få barnen att förstå att det även på nätet finns en verklig, fysisk person som blir utsatt om vi skriver något nedsättande var ett av de goda råd Ottosson gav under kvällen. Att vi måste bli bättre på empati, både själva och i den fostrande rollen som ger barnen empatisk förmåga är heller ingen nyhet. Det gäller förstås i första hand i direkta möten mellan människor. Har vi en stark grundläggande empatisk förmåga så följer den medkänslan troligen med ut på nätet.

Det kan nog vara bra att få höra sådana goda, men egentligen självklara, råd från en utomstående röst som Niclas Ottossons. Men i ett demokratiskt, civiliserat samhälle tycker att man att var och en borde få förmågan att behandla andra respektfullt redan i hemmet och sedan utveckla de verktygen i skolan. Att den förmågan och de verktygen saknas hos vissa barn – och vuxna – har ingenting med nätet att göra.

Urban Århammar

Hem